Historia

Det hela började på kvällen den 29 april 1982 med att närmare 200 ungdomar försökte storma den före detta brandstationen på klättraKyrkogatan i centrala Jönköping.

Eller startade kampen för ett hus i centrum redan 1969? Då genomfördes i alla fall det första alternativa julfirandet i staden på initiativ av några vårdare från Södra Klinikerna. Ett par nyfrälsta revolutionärer predikade om kapitalismens snara hädanfärd inför en ganska avmätt församling av ett 40-tal luggslitna individer som mest av allt väntade på att få hugga in på det uppdukade julbordet. Ett av föreningens krav var annars att utsträcka gemenskapen från de tre juldagarna till årets alla dagar.

Alternativ Jul blev efter några år Gemenskap i Jul och efter en rockkonsert hösten 1974 bildades Föreningen för ett hus i centrum. Efter ett antal stödkonserter och uppvaktningar av politikerna i Rådhuset lades föreningen ned 1978 på grund av ”politikernas ovilja att ställa en lokal till förfogande” som man skrev i det sista protokollet.

Med nya krafter stod på tur att ta över stafettpinnen. Jönköpings Fria Musikerbildades och upprepade kravet på ett allaktivitetshus för ungdomar. Tillsammans med Kamratföreningen Sjöbo och Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, RFHL, begärde man att få ta över den gamla allianskyrkan på Odengatan. Svaret blev nej och när fastigheten revs gick luften ur medlemmarna. Kvar på plan som drev ungdomarnas krav var KF Sjöbo. Föreningen som bildades 1970 av ett kamratgäng arbetslösa missbrukare och f d missbrukare, hade sin föreningslokal i ett rivningshus på Kyrkogatan – bara ett stenkast från den gamla brandstationen. Och det var också under Sjöbos beskyddande vingar som Aktionsgruppen för ett hus i centrum bildades vinter-våren 1982.


demoNär politikerna började tumma på sina egna planer om ett kulturhus i brandstationen för den mer etablerade kulturen och istället lockades av en tilltänkt etablering av ett vaxkabinett, brast alla förhoppningar bland de frustrerade ungdomarna om att gå den parlamentariska vägen.

Med kort varsel beslutades att brandstationen skulle ockuperas för att sätta press på politikerna, men när aktivisterna på kvällen den 29 april närmade sig huset hade polisen slagit en järnring runt hela kvarteret. Fyra aktivister hade dock tagit sig in i det resliga slangtornet några timmar tidigare och till de utestängda ockupanternas oförställda glädje kunde de bakom ryggen på poliserna rulla ut sina banderoller. Inte ens det moderata kommunalrådet Lennart Nilforsen, som poliserna hämtade dit mitt i natten lyckades gjuta olja på de upprörda känslorna.

De kommer månaderna böljade striden fram och tillbaka. Brandstationen ockuperades gång på gång, men också andra lokaler som t ex ett par flipper- och biljardhallar samt kommunens exploateringskontor, fick oväntade besök.

gripenFrån att från början ha behandlat aktionsgruppen som närmast pestsmittade ändrade politikerna taktik mitt i sommarvärmen. Det stundande valet närmade sig och ungdomsfrågorna hade på ett par månader seglat upp som en av de allra viktigaste lokalpolitiska frågorna. Tusentals namnunderskrifter till stöd för ungdomarna samlades in och tidningarnas insändarsidor fylldes av uppror från föreningar och enskilda.

I slutet av augusti beslutade kommunfullmäktige att satsa på ett kulturhus i Tändsticksfabrikernas (STAB) gamla fabriksbyggnader väster om järnvägs-stationen. Förslaget presenterades som en eftergift åt brandstations-aktivisternas – och var det också i vis mån eftersom man tidigare rivit så gott som hela området – men i praktiken var det framförallt den föreningsaktiva ungdomens intresse av lokaler och verksamhet som tillgodosågs.

Beslutet i fullmäktige splittrade auktionsgruppen i två ungefär lika stora läger men också den intensiva och utdragna kampen hade tärt på tålamod och sammanhållning. Grovt sett kan man nog påstå att de mer föreningsaktiva ungdomarna i auktionsgruppen valde att – trots allt – satsa sina krafter på det som idag är Kulturhuset medan den föreningslösa och mer otåliga halvan av aktivisterna passiviserades eller valde andra livsmål.

2007 kan Kulturhuset i Jönköping 25-årsjubileum. Fortfarande verkar man i skuggan av händelserna 1982 även om många av besökarna och kanske också en del av de anställda har ganska vaga uppfattningar om vad som låg bakom husets tillkomst. Verksamheten är betydligt mer etablerad och välorganiserad än vad flertalet av aktivisterna hade tänkt sig då de rusade fram mot brandstationen den där ljusa vårkvällen 1982. Men själva det faktum att huset fortfarande existerar är ett bevis för att kampen för en ickekommersiell mötesplats ändå blev förhållandevis lyckosam.

/Ragnar Järhult

(Denna text skrev alltså inför Kulturhusets 25-årsjubileumt av Ragnar Järhult. Järhult var del i kampen som ledde fram till att ungdomarna fick makten över den byggnad som idag är Kulturhuset i Jönköping.)

PS: Vill du läsa mer om vad som hände de där intensiva månaderna för 25 år sedan?
Boken Elden är lös finns att läsa i Nyfiket eller att låna på Stadsbiblioteket.