Det finns ett fåtal autonoma kulturhus och rörelser i Sverige. Ofta är de sammankopplande genom inspiration och engagemang. Det ena avlöser det andra och vi lär oss genom varandras erfarenheter och framgångar. Jönköpings Kulturhus på tändsticksområdet har över 30 år på nacken. Nu står det inför en kris efter ett par år av motarbetande och förföljelse av politiker och etablissemang. Strax före jul fick vi spontant besök av representanter därifrån och i mellandagarna hade vi möjlighet att göra ett återbesök.
Jönköpings Kulturhus var från början ett resultat av ett folkets behov, ockupation, demonstration och krav på politiker och etablissemang. Jönköpingsborna krävde högljutt och resolut en fri mötesplats för kultur, konst och samhällsengagemang utanför kyrkan och staten som annars kontrollerade staden.
Gnistan tändes 1969 . Några vårdare tog initiativ till Alternativ Jul där de samlade ihop mat och bjöd mindre bemedlade och av samhället utstötta på julbord. Alternativ jul blev Gemenskap i jul och Föreningen för ett hus i centrum bildades.
1982 hade Jönköpings fria Musiker, Kamratföreningen Sjöbo och Riksförbundet för läkemedelsberoende anslutit sig, och en aktionsgrupp bildats. Den 29 April tog man över den övergivna brandstationen med buller, bång o glada tillrop. Efter flera turer och påtryckningar blev huset folkets och sedan dess har det varit en viktig, levande, medlemsstyrd, alternativ mötesplats för många av de som inte trivs eller passar in någon annanstans. För de som vill och behöver något annat och vill skapa det. En mycket viktig fristad.
I mars förra året sammankallar den borgerliga kommunfullmäktige Mats Gren till en oväntad presskonferens och deklarerar att all befintlig verksamhet i Kulturhuset ska läggas ner och att alla föreningar ska ut innan sommaren. Detta på trots av ett flertal verksamhetsutredningar som varit till husets fördel samt polisanmälningar om brottslig verksamhet som lagts ner, helt enkelt för att någon sådan på intet sätt förekommer.
En av orsakerna till att det borgerliga kommunalrådet Mats Gren ändå agerar såhär är uppenbarligen bland annat att det gamla vackra tändsticksområdet börjar bli populärt, anses chickt och ha tillväxtpotential. De historiska industrigränderna i utkanten av staden planeras bli lönsamma och exploateras till fullo. I alla fall för de som kan betala för sig ordentligt. Dyra restauranger och krogar har flyttat in, skyskrapa byggs, hotell anläggs och de som genom alla år har hållit det lilla hörnet av området öppet, vackert, originellt och levande behövs inte längre. Får inte vara kvar. Jönköping sägs vara en av de tre städer som har mest tillväxt sedan de blåkristna bytt kyrkan mot köpcentret A6 och numera också tillber mammon. Det är politikerna stolta över. Mycket.
Att huset också härbärgerar Sveriges största bokhandel för socialistisk litteratur är nog heller inte så populärt i en kommersens högborg.
Strax innan jul ringer telefonen och en representant från kulturhuset i Jönköping är i Malmö och vill komma och besöka oss på Kontrapunkt. Han är nyfiken på hur vi har etablerat oss och hur vår organisation sköts. Det finns inget färdigt recept för hur man ställer sig utanför etablissemanget och organiserar ett autonomt kulturhus . Jönköping gjorde det för 30 år sedan, vi gör det nu. Vi kan bara inspireras och lära av varandra. Det är många i det fria kulturlivet som minns och fortfarande pratar om vad som hände i Jönköping då och vad huset sedan fortsatt att föda, nära och leverera. Kampen har stått som förebild och exempel genom hela landet. Aktivism är en organism med förgreningar genom tid o rum. Den lever överallt i olika faser och den kommer inte dö.
I mellandagarna hälsar jag på i Jönköping. Jag vill träffa de aktiva i huset och höra hur det går. Jag kliver rätt in i Gemenskap i Jul. Cafét och bakomliggande lokaler är dukade med långbord. Buffén dignar av godsaker också denna tredje dag av gille. Barn, unga, gamla, välbeställda o obemedlade har återigen samlats runt borden av överflöd och möts av volontärerna i folkköket.
Sedan den chockerande presskonferensen i April har mycket hänt. Det visade sig att den borgerliga kommunfullmäktige Mats Gren inte alls hade stöd bland de andra politikerna och partierna i Jönköpings kommun på det sätt som han låtit påskina. Faktum är att man hade varit överens om att kulturhuset skulle bestå , kontrakt skulle förnyas och verksamheten skulle fortsätta att få kommunalt stöd samt vara medlemsstyrt som alltid. Jönköpingsborna vaknade till liv och antog gator och torg i flera demonstrationer. Mötesplatsen blev med ens påfallande mer välbesökt. Här hittar du på daglig basis öppna scener, keramikverkstad, snickeri, replokaler, och träningsstudios. Nyfiket är en öppen och fredad mötesplats som också huserar Freeshop, Folkkök, Folkets bio och Loppis. Ett antal föreningar som Bosniska, Assyriska, Sportdansarna, Bokcafét, Rollspelare och NA mfl har sin regelbundna verksamhet i huset. Och vid sidan av allt detta har nya initiativ o krafttag tagits. I oktober kunde kulturhuset bland annat redogöra för så mycket som 50.000 kr i budgetöverskott.
Tack vare kulturhusets vänner och protester har Kulturhuset vunnit tid. Men hotet om att det ska bli kommunalt styrt och tas från folket kvarstår. I nuläget faller den slutgiltiga domen över huset den 28 februari. Det är om några få veckor. De jag pratar med önskar att det fanns större möjligheter i Jönköping att nå ut med sin situation. Man skulle behöva utrymme att få visa på allt som är och pågår i huset. Många Jönköpingsbor som antagligen skulle kunna bry sig vet inte riktigt vad som händer eller varför. Under mitt besök får jag veta att det precis startats upp en Stödjkampanjgrupp som vill verka för att huset ska kvarstå. Om det gör det finns nya fräscha planer för hur organisationen ska drivas slagkraftigt, kreativt och medlemsförankrat. Det planeras en aktionshelg innan den 28e för att visa upp verksamheten och förhoppningsvis väcka så mycket sympati, stöd o engagemang att det fria kulturlivet fortsätter att ha en arena också i Jönköping.