Ungdomens Hus, Uppsala

Trots en mycket imponerande bredd och volym av kulturverksamhet, så är det med känslor av förvåning och chock som vi får höra de tråkiga nyheterna söderifrån: Kulturhuset i Jönköping är hotat. 

Ungdomens Hus i Uppsala är bara några år yngre än Kulturhuset, vi har en liknande historia och delar många likheter med Kulturhuset, inte bara kulturella utan också på ett organisatoriskt plan i form av struktur och anda.
En form där alla får vara delaktiga, alla får och tillåts skapa och ge utlopp för vad det än är man har lust att skapa – oavsett intresse, bakgrund, kultur, språk, anseende och/eller kunskap.

Oberoende av vad Jönköpings kommunpolitiker säger sig vilja göra med Kulturhuset – fylla den med en annan slags kultur och/eller förändra ramarna, så tror vi inte riktigt att de förstår vad de gör. De förstår inte självaste kärnan.
Det är så mycket mer än en byggnad.
Det handlar inte bara om ett hus, utan om något mycket större.

Det kravlösa, fria, öppna och levande kulturskapandet (och –utövandet) och mötet mellan människor från vitt skilda bakgrunder, historier, intressen, generationer, kulturer etc. ger en fantastisk hybrid.
Inte bara ifråga om korsbefruktningar inom kultur. Utan ifråga om öppenhet, deltagande, demokrati, förståelse, integration och personlig utveckling som frodas på ett sätt som saknar motstycke. Något ett kommersiellt, etablerat kulturhus aldrig kan jämföras med. Heller inte sällan något som kommunpolitiska åtgärder ifråga om integration eller brottsförebyggande åtgärder ens kan jämföras med. Eller ens arbetspolitiska?

I Uppsala har vi mängder av etablerade personer med rötter i Ungdomens Hus, som växt upp och utvecklats här. Som varit aktiva i styrelsen och i verksamheten. Bland andra Magdalena Andersson, (s) ekonomisk-­-politiske talesperson. Per Gudmundson, ledarskribent på SvD. Beatrice Asks (m) statssekreterare på justitiedepartementet Magnus G. Graner (dessutom ordförande för Uppsala Konsert & Kongress). Vi har EU-­-handläggare, VD:ar, kommunpolitiker, musiker och kulturarbetare, marknadschefer och kommunikatörer. Listan kan göras väldigt lång. Och det är ingen tillfällighet. Den gemensamma nämnaren för alla på listan är att de har fått pröva sina vingar på ett fritt, öppet kulturhus där de fått försöka och där de fått misslyckas. Där de blivit givna en andra chans och där de fått rätten att utvecklas på sitt sätt och i sin takt tillsammans med andra. De har fått hjälp när de behövt, pengar om det behövts.
Vi är övertygade om att Kulturhuset har liknande meriter. Kulturen får aldrig bli en envägs-kommunikation. Det måste vara en process. Ett långvarigt utbyte av erfarenheter och kunskap. I de mötena skapas öppenhet, deltagande, demokrati, förståelse, integration och personlig utveckling.  Så vill vi också att samhället ska formas – och det är det som de fria kulturhusen utstrålar.

Politiker, ni kan inte blunda för vad ett kulturhus ger tillbaka till samhället. Trots det låga stöd och bidrag ett självständigt kulturhus ofta får – så ger det en sådan oproportionerligt stor samhällelig utdelning. Inte bara en kulturell.
Utan också ifråga om integration, brottsförebyggande, alkohol- och drogpolitisk samt arbetspolitisk.

Den 28 februari kommer Jönköpings kommun besluta om Kulturhusets framtid.
Låt deras historia fortsätta!
Vi i Ungdomens Hus i Uppsala vill ge Kulturhuset i Jönköping vårt fulla stöd!

Och till nästa gång hoppas vi på gladare nyheter!